Tillbaka till Meny
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bokcirkeln

Berättelsen om en lätt pretentiös bokcirkel.

…urtidens gryning. Fredrik och Jens dricker alkohol på en vänstervriden studentnation och kommer på att en bokcirkel behövs. Och mer öl. De beger sig till baren och tillfredsställer behovet.

…långt senare startar bokcirkeln sin blygsamma verksamhet. Line-up:en är Jens, Fredrik, Ida (Fredriks bättre hälft) och Ingrid (vän till J). Den första boken är "Satansverserna" av Salman Rushdie. Ingen har läst den.

…kärlekens ros vissnar och Ida försvinner. Ingrid blir konstnär och försvinner. Istället värvas Fredriks nya flamma Emma och deras kompis Rebecka. Till möte två har ingen bok bestämts utan det är mest för att utforma upplägget av cirkeln. Detta diskuteras på Rebeckas korridorsrum men Rebeckas exemplar av Zacharias Topelius böcker ”Fältskärns berättelser”, vilka är solblekta på ryggen men precis så smultronröda på omslagen som den dag de såldes under tidigt nittonhundratal (de guldmålade kanterna är en snygg detalj), snor all uppmärksamhet.

…ett bra tag därefter äger möte tre rum. Denna gång hos Emma. Rebecka kan inte närvara så det är en decimerad folksamling som diskuterar ”Snön på Kilimanjaro” av Ernest Hemingway och dricker té. Mycket té. Det kissas följaktligen en hel del. Och bestäms att ett utomhusmöte ska hållas. Dessutom hörs cirka 30 varianter av ”Why did the chicken cross the road?”.

…möte fyra är hos Fredrik, inte utomhus. Jens bjuder in en ny medlem, Kristina som tar med sig godis. ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel García Márquez är en het kandidat men till sist bestäms det för att Håkan Nessers bok ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets Sjö” ska läsas.

…Nesser suger röv. Detta står klart vid det femte mötet hemma hos Kristina som bjudit in en ny medlem, Nisse. Nästan alla har läst boken och den är dålig, ingen kan ens drömma om att den ska film en dag. Nästa bok blir en klassiker.

…ett bra tag senare tar Kristina med Magnus till bokcirkeln. Hemma hos Jens hålls möte sex till vilken Karin Boyes roman ”Kallocain” har lästs. Inte många har läst boken, men F har gjort det och fäller omdömet att den ”suger röv”. J är lite mer förlåtande och skyller på att den är daterad, fast han har inte läst hela. Det äts fruktansvärda mängder scones och alla är överens om vilken förträfflig idé det är med bokcirkel.

…en lång tidsrymd förflyter. Emma och Fredriks förhållande gör som Dodon och utrotas. F tar bokcirkeln i bodelningen. Det bestäms att möte sju ska hållas hos Nisse och boken som ska läsas är Mare Kandres roman ”Aliide, Aliide”. Det är en liten andel av cirkeln som väl dyker upp, men den är rörande enig: Kandre suger röv. En mer adjektivöverlastad dynga än Aliide, Aliide blir svår att finna. Té dricks. Och Nisses sambo förklarar hur det kommer sig att Leonardo DiCaprio är bäst i rollen som Arnie i Gilbert Grape (för att det alltid är mer tacksamt att spela mongo, man blir ihågkommen då).

…till det följandet mötet ska ”Mörkrets vänstra hand” av Ursula K. Le Guin läsas. En science-fictionroman. Ingen gillar den riktigt när cirkeln möts hos Magnus för sitt åttonde möte. Boken suger inte riktigt röv, men androgynitetstemat utforskas för lite och miljöbilderna är lite träiga i glaciärlandskapet. En spännande bok behövs till nästa möte och den hajpade ”Ett öga rött” av Jonas Hassem Khemiri anses fylla kostymen. Den har i alla fall snyggt pocketomslag. Och Fredrik och Kristina har fått ihop det.

…möte nio blir nästan rekordmässig. Så gott som alla har läst boken när cirkeln samlas hos Fredrik. Den suger inte röv men en del har svårt att komma igenom språket. So-so. Kristina föreslår Anaïs Nins novellsamling ”Venusdeltat” som nästa bok. Alla nappar på lite snusk.

…men ingen läser den, trots snusket.

…månen vandrar sin tysta ban och massor av dagar bara försvinner. Helt plötsligt är Magnus gift med Veronika. Det bestäms att en nystart kan vara på sin plats. För det tionde mötet väljs ”Slakthus fem” av Kurt Vonnegut och mötet sker i Kristinas trädgård. Nils har avvikit till Stockholm så den nya line-up:en är Fredrik, Jens, Kristina, Magnus och Veronika. Tre av fem har läst boken och kommer fram till att den är ganska okej. J upplyser om hur Philip José Farmer skrivit böcker under pseudonymen Kilgore Trout. Massorna förhåller sig blasé. Till nästa möte väljs Italo Calvinos roman ”Städer av glas”.

…i sammanhanget inte allt för lång tid förflyter. Det visar sig att boken heter ”De osynliga städerna" och inte finns på pocket. Alltså blir det alternativ två; ”Berättelsen om Pi” av Yann Martel. Fredrik är inte närvarande på möte elva och hälften har inte läst boken. Det finns inte mycket att säga utom att Bookerpriset tydligen inte är en kvalitetsmärkning utan ges till de bäst säljande böckerna i England. Så kan det gå. Till nästa möte utses Emma Hambergs bok ”Mossvikenfruar – Chansen” som bok i förhoppning om lite lättsam underhållning.

...till möte tolv är det total uppslutning och Kristina bidrar med en ny medlem, Maggan Magdalena. Men inte nog med det, alla har läst boken! Alla utom Fredrik. Men det gör inget för boken visar sig suga röv. För att citera KIP: "Det mest upprörande är ju alla de blåsta brudar som kommer att tycka att det här är en bra bok!" Dessutom har romanen en uppdykande ovanvåning vilket är ett litterärt klaff-fel i stil med Strindbergs morgon/kväll-hopblandning i "Röda Rummet". Vilket sammanträffande att Mossvikenfruarna har lämnat ett kulturellt hål som bara kan fyllas med stabbiga klassiker. Till sist enas cirkeln om Strindbergs "Inferno" där Magnus visar sig besitta ett brandskadat exemplar av förstautgåvan. Alla andra hänvisas till Gleerups. Det bestäms att nästa möte ska ske blott fyra veckor senare i Fredriks försorg, då det var flera år sedan han var värd för det högkulturella evenemanget känt som bokcirkeln.

...efter den imponerande fliten på föregående möte är allt tillbaka i sin vanliga ordning. Enbart Magnus har varit duktig och har läst hela, men han avslöjar att han har läst den tidigare. Intrycken av boken varierar, de flesta är överens om att den är lite rolig eftersom Strindberg uppenbarligen är tokig i huvudet och stor munterhet utbryter när Veronica visar sitt exemplar som har foton på de små trollen strindberg hittade i askan i kakelugnen (de ser ut som skräp). Bokcirkelns nyaste medlem Dina för den diplomatiska linjen, säkrast när man är ny och inte har läst boken, medan KIP slår fast att boken utan tvekan suger röv eftersom den handlar om 1) Strindberg som är misogyn 2) Kemi/alkemi vilket är så gott som det samma som fantasy, och det om något suger röv. För att bryta med "de gamla klassikerna" så bestäms det att Sara Stridsbergs bok om Valerie Solanas, Drömfakulteten ska läsas till nästa gång, då mötet ska ske i Jens nya crib.

...ett nästanrekord noteras då nästan alla har läst boken, eller är det månne början på en positiv trend? Boken suger inte röv enligt den allmänna uppfattningen, dock anser de flesta att den är lite platt och att den hade tjänat på att förtätas. KIP berättar dock att de första hundra sidorna var sjukt tråkiga men att det sedan vände och avslutades på topp, nästan tårögd över Solanas öde. Magnus avslöjar att boken är nominerad till Augustpriset och utser sig själv till litterär idiot eftersom han inte finner storheten i romanen, han orkade inte ens läsa ut den. Mätta och belåtna efter sjuka mängder ryska rågplättar bestäms det att bokcirkeln ska bli en studiecirkel samt att nästa bok måste komma någon annan stans ifrån än den västerländska kultursfären. Lätt och ledigt faller valet på Haruki Murakamis bok Norwegian Wood.

...möte femton sker i Maggans och Nisses mycket trevliga hus med begränsade hygienutrymmen ute på den skånska slätten. Eftersom det är en söndag och många bokcirkelmedlemmar har syndat dagen tidigare blir det klen uppslutning. Endast Magnus och Veronika är i tid och slutligen dyker även Jens upp. Det visar sig att den uppåtgående trenden avseende bokläsningen har fallit platt; endast Magnus kan stoltsera med att ha läst något av den men han garderar sig och anser det vara för lite för att uttala sig om boken. Det blir mumsigt hembakat och husesyn istället. Till nästa möte bestäms det att den inslagna kursen med ickevästerländsk litteratur ska hållas. Bokcirkeln ska läsa något av den algeriska författaren Assia Djebar

...dock visar det sig mellan möte femton och sexton att Djebars böcker inte finns i pocket. Alltså faller valet helt ologiskt på Krigaren av Björn Ranelid istället. När bokcirkeln möts hemma hos Magnus och Veronika är det inte alla som har läst den. Men KIP, som även läst några andra av Ranelids verk kan med sorg i hjärtat berätta att det är en av hans sämre romaner. Jens, som läst Bär dit barn som den sista droppen vatten och bara har läst de första 60 sidorna av Krigaren håller med. Men Ranelids vackra språk får ändå alla att vilja läsa ut den. Slagna av bokens relativa lättillgänglighet och bokcirkelns pretentiösa riktning bestäms det att nästa bok ska vara en riktig utmaning. Valet faller på Arne Sands roman Väderkvarnarna, ett nästan oläsligt postmodernistiskt stilitiskt experiment från tidigt sextiotal. Mums!

...möte sjutton sker hemma hos Kristina men med Fredrik som värd. Precis som med den tidigare boken visar sig Väderkvarnarna vara omöjlig att få tag på och en stand-in-bok väljs: Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund. Detta då de flesta av cirkeldeltagarna tror att det rör sig om en gammal 40-talsdeckarförfattare. Det visar sig vara en barndomsskildring som dessutom är en uppgörelse med fadern. Boken ger upphov till en mycket intressant diskussion om huruvida någons upplevelser någonsin kan anses vara av allmänt intresse, eller om det bara handlar om hur man som författare lyckas hålla sig på den personliga sidan av privat. Den allmänna uppfattningen var att det var en välskriven och intressant bok. Efter alla problem med böcker som inte funnits tillgängliga bestämmer cirkeln sig för att börja planera och göra gruppköp av böcker på nätet. Man bestämmer sig för att boka tre böcker i förväg: Zbigniew Kuklarz bok Hjälp, jag heter Zbigniew!, Michel Houllebecqs Plattform och Sarah Waters Ficktjuven. Först ut blir Kuklarz hos Fredrik med Kristina som värd.

...på det artonde mötet hos Fredrik diskuteras följdaktligen Hjälp, jag heter Zbigniew!. De flesta har läst den men det var bara Jens som tyckte den var sevärd. Veronika med sitt polska påbrå tog till och med nästan illa vid sig över de generaliserande förenklingarna som författaren gör sig skyldig till. Ett nästan unisont tummen ner.

...möte nitton följer troget planeringen och vi möts hos Veronika och Magnus för att diskutera Plattform av Houllebecq. Förväntningarna på brännande diskussion, då det allmänt anses vara en pro-sexköpsbok, uteblir dock. Den allmänna åsikten är att det är en bra bok men att man nog måste vara lite enögd om man ser den som en brandfackla för prostitution. Maggan, som tyvärr bara kan delta på mötet telefonledes, sammanfattar sin åsikt om boken: ”Fräsch”.

...jubileumsmöte tjugo får klen uppslutning och det är inte många som är läst ut boken. Boken är i det här fallet Ficktjuven av Sarah Waters. Några fick skamset och fördomsfullt erkänna att omslagsblurben ”Hög mysfaktor!” från Amelia avskräckte dem från att ens öppna boken... De som läste den tycker att den var rätt okej med en intressant twist i historien och perspektivförskjutningar. Ingen ny bok väljs utan cirkelmedlemmarna ska ”höras via nätet”. Man är dock överens om att det är dags för science fiction.

...sedan går det lång tid till det tjugoförsta mötet. Fredrik och Kristina går skilda vägar och cirkelsnacket via nätet går trögt. Till sist faller valet på Jennifer Staten av Max Barry. Uppslutningen till mötet är låg men de som har läst boken ger den ganska ljumt betyg. En klassisk actionberättelse med en känga åt märkeshysteri och storkapital. Den hade kunnat vara mycket bättre men fastnar i sitt filmiska grepp. Efter den här genreutsvävningen känner deltagarna att det är dags för lite popkultur och till nästa bok faller valet på Luke Rineharts bok Tärningsspelaren.

...inramat av skånsk idyllisk sommarvärme i trädgården diskuteras Tärningsspelaren hemma i Maggans och Nisses berså. Den här gången har nästan alla läst hela boken och diskussionens vågor går höga. De flesta tycker boken är för lång men snabbt går diskussionen över till huruvida man själv skulle kunna bli tärningsspelare. Nisses vilja att prova provocerar fram riktigt starka reaktioner från andra cirkeldeltagare. Efteråt är man överens om att det var mycket god marmelad, mycket spännande diskussion och väldigt äcklig älgost och som nästa bok väljs Satansverserna, för andra gången i bokcirkelns historia.

 

Böcker

Böcker som någonsin associerats med bokcirkeln.

Salman Rushdies ”Satansverserna”

Zacharias Topelius ”Fältskärns berättelser”

Ernest Hemingways ”Snön på Kilimanjaro”

Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet”

Håkan Nessers ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets Sjö”

Karin Boyes ”Kallocain”

Mare Kandres ”Aliide, Aliide”

Ursula K. Le Guins ”Mörkrets vänstra hand”

Jonas Hassem Khemiris ”Ett öga rött”

Anaïs Nins ”Venusdeltat”

Kurt Vonneguts ”Slakthus fem”

Italo Calvinos ”Städer av glas”*

Italo Calvinos ”De osynliga städerna”

Yann Martels ”Berättelsen om Pi”

Emma Hambergs ”Mossvikenfruar – Chansen”

August Strindbergs "Röda Rummet"

August Strindbergs "Inferno"

Sara Stridsbergs "Drömfakulteten"

Haruki Murakamis "Norwegian Wood"

Assia Djebars "Ett fängelse så stort"

Björn Ranelids "Krigaren"

Björn Ranelids "Bär ditt barn som den sista droppen vatten"

Arne Sands "Väderkvarnarna"

Sigge Eklunds "Det är 1988 och har precis börjat snöa"

Zbigniew Kuklarz "Hjälp jag heter Zbigniew!"

Michel Houllebecqs "Plattform"

Sarah Waters "Ficktjuven"

Max Barrys "Jennifer Staten"

Luke Rineharts "Tärningsspelaren"

* Finns ej i verkligheten